EN ANNORLUNDA JUL
Att bli änka "mitt-i-livet" är galet. Man ska inte bli änka vid en ålder av 46! Så är det bara.
Jag saknar min man så det värker i hjärtat. På lördag skulle vi fira vår 24:e bröllopsdag. 24.e! Vi har varit tillsammans i 27 år, fått tre underbara barn och gjort så mycket saker. Vi har levt livet tillsammans.
Vi var ett team. Nu är jag ensam.
Jag är omringad av fantastiska människor. Vänner, familj och släkt. Jag är lyckligt lottad med det, det vet jag, men det är så jäkla tomt här hemma.
Nu är det jul och Pelle borde stå här i köket och griljera skinka, rulla köttbullar, grava lax, göra brunkål och grilla revbensspjäll. Jag är inte lika bra på det!
I morgon, när det är julafton skulle vi ha haft långfrukost, tittat lite på TV, satt på någon julmusik och bara softat fram tills det var dags att ta fram julmat och julklappar....
Nu ska jag och barnen visserligen äta lång mysfrukost. Sen ska vi gå till graven och tända ljus.
Det är annorlunda!
Men det kommer bli fint. Det måste det bli.
GOD JUL
Cilla
